Nelly Jakobssons återresa till Kina 2018

Den 18/6 2018 började min tre veckor långa resa tillbaka till Kina efter 12 år. Jag reste med min mamma, lillebror och min mammas kompis och hennes två adopterade barn som också kommer från Kina. Hennes dotter är i min ålder och hennes son är i min lillebrors ålder. Under resan skulle vi på barnhemsbesök till mitt och min kompis lillebrors barnhem. Vi skulle också åka på massa utflykter med guidade turer runt om i de olika städerna vi besökte.

På flygplanet till Kina startade pirrandet i magen att tillslut åka tillbaka till sitt ursprungsland. Det mest påtagliga var att flygplanet från Helsingfors till Chongqing i stort sett bara flög kineser, i undantag av några icke-kineser som t.ex. min mamma och hennes kompis. Jag och min kompis satt i ett tvåsitsigt säte, medan pojkarna och mammorna satt i fyrsitsiga stolar bredvid med en gång emellan oss. Det som jag la märke till var att de andra kineserna på flygplanet var väldigt nyfikna. De stirrade mycket på oss vilket var lite jobbigt, eftersom det märktes väldigt tydligt hur de bara stod och stirrade. Jobbigast var det nog för mammorna för de ser så annorlunda ut. Det var bara att vänja sig vid att bli uttittad när inte alla smälter in i omgivningen.

När vi kom fram på morgonen till Chongqing gick vi ut till staden nära vårt hotell. Det var också för första gången vi stötte på Sichuanpepparn i lunchen. Den typiska pepparsmaken i denna provins med sin starka och pirrande känsla i munnen. När jag åt den var det en konstig känsla och maten var ganska stark, vilket gjorde att inte alla kunde äta maten. Tur nog att inte all mat innehöll den typiska pepparn. Väl där och då kom vi att hitta allas favoriträtt Ghong Bao, som följde med oss under hela resans gång. Vädret i Chongqing var ganska fuktig och förorenat. Det gjorde att man i vissa fall inte kunde se toppen av skyskraporna i staden. Vi avslutade dagen med en middag på artonde våningen. Där såg man när staden lystes upp av massa lampor, och det var också slutet på den första dagen av tre i min födelsestad.

De andra två dagarna innehöll en heldag med min fostermamma och barnhemsbesöket. När jag träffade min fostermamma var det väldigt nervöst, eftersom jag inte hade träffat henne på 12 år och bara sett bilder på henne. Dessutom kommer jag inte ihåg mycket från den tiden vilket gjorde det ännu mer pirrigt. När vi träffades kramade vi om varandra, som kändes lite konstigt. Hon var som en främmande kvinna men ändå inte. Det hade underlättat om jag hade kunnat kommunicera med henne, men jag stod mest och såg frågande ut när hon försökte prata med mig. Hon tog med alla till lägenheten där hon och jag hade bott och sedan till skolan jag hade gått i. Det svåraste var när vi skulle säga farväl. När hon gick tittade hon tillbaka på oss flera gånger.

På sista dagen i Chongqing åkte vi till mitt gamla barnhem. Eftersom det var längesedan jag bodde där fanns inte någon personal som kom ihåg mig, men jag kände igen mig lite. Det var skönt att äntligen fått sett det som bara har funnits på bild innan efter så många år. Vi hann också med att åka till det sjukhus jag en gång hade lämnats på. Det kändes lite jobbigt att gå in bland föräldrar som satt med sina sjuka barn.

 

Efter Chongqing åkte vi till Wulong i två dagar med enbart utflykter. Wulong ligger en bit utanför Chongqing som är ett känt turistmål med den fantastiska naturen. Först besökte vi Fu Rong Cave med fräcka grottstalaktiter. Sedan besökte vi Three Natural Bridge, Longshui Gorge och Fairy Mountain. Det var häftiga upplevelser som jag kommer att böra med mig länge.

På femte dagen i Kina tog vi en snabbvisit tillbaks till Chongqing för att ta tåget till Ziyang. Processen till tågspåret var väldigt kontrollerad vilket var bra för säkerheten. Det är liknande kontroller som finns på flygplatser, som gjorde att man fick känslan av att flyga istället för att åka tåg. Ziyang är en stad utanför Chengdu som killen i andra familjen är från. Staden är inte turistad, vilket bidrog till att man blev uttittad mer än vanligt. Under de två dagarna i Ziyang var vi och hälsade på hans barnhem, hitteplatsen och en Buddha. Det var en annan känsla att vara med någon annans barnhem och inte vara i centrum. Samtidigt var det roligt att se hur annorlunda de behandlar återbesökande barn. På sista dagen besöktes ett traditionellt kinesiskt ute gym med olika redskap. Där fanns även massa pingisbord som höll oss kvar tills lamporna släcktes. Jag spelade mot en kinesisk kille som var väldigt duktig men jag lyckades trots allt hålla hans tempo. Till en början var jag ganska ringrostig men det gick bättre och bättre. Samtidigt fick mammorna en grupp kinesiska barn runt om sig som var väldigt nyfikna på dem.

När åttonde dagen kom skulle vi åka till Leshan Giant Buddha som är världens största sittandes Buddha med sina ca 70 meter. På grund av vädret kunde vi inte åka båt ut för att se hela skulpturen framifrån. Istället fick vi skåda det gigantiska huvudet från nära håll.

De två nästkommande dagarna besökte vi Emei Shan som är ett berg. Vi kom inte iväg som vi hade tänkt oss på grund av väderförhållandena. Guiden informerade oss om att det var på egen risk att åka upp dit. Det var regnet som gjorde att det var farligt att åka buss uppför alla serpentinvägar upp till destinationen. Efter mycket diskuterande beslutades vi att åka upp, även fast jag var lite skeptisk. Det skulle senare visa sig vara ett lyckat beslut. Vi kom fram senare på hotellet och gick en promenad och njöt av den vackra utsikten. På morgonen efter vandrade vi 1.5 kilometer upp till linbanan, som skulle ta oss den sista biten till den gyllene Buddhan. Den var så stor och mäktigt och eftersom det var väldigt dimmigt under denna dag kunde man inte se mycket mer än den gyllene statyn. På vägen ner från toppen av berget fick vi en oväntad överraskning. Det var nämligen vilda apor som satt och väntade på mat från nyfikna turister. Dem var så närgånga att till och med min lillebror blev påhoppad av en stor apa. Dagen avslutades med en tre timmars bussresa till Chengdu.

Lite mer än halvvägs av resan var nu avklarad och denna dag var dagen då alla hade längtat efter. Vi skulle vara volontärer på ett pandareservat. Tidigt på morgonen började det första testet: städa en pandas bur. Jag och min kompis var ensamma med en pandaskötare och började med att sopa undan avföring och kvarvarande bambu. Sedan spolade vi rent hela buren. Det luktade lite motbjudande men inte så farligt jag hade föreställt mig. Därefter fick vi mata en panda två gånger, och hann däremellan kolla runt på reservatets andra pandor. Kvällen tillbringades i hotellets gym och utomhuspool. Det tyckte jag var väldigt skönt eftersom pooler i Kina är ganska ovanligt. Dagen efter var vår första lediga dag, vilket vi tillbringade familjevis. Min familj gick till ett shoppingcenter. Vi hamnade i en gigantisk mataffär där vi köpte Litchi. Passande nog var att den kinesiska frukten var i säsong under vår vistelse, så vi fick äta dem bästa. På kvällen mötte vi den andra familjen vid poolen och avnjöt den sista kvällen i Chengdu.

Nu var det bara en vecka kvar av resan och den inleddes med en tågresa till min kompis födelsestad, Luoyang. Vi väntade i den flygplatsliknande tågstationen på tåget som efter fem timmar skulle vara framme i staden. Väl på tåget stannade den plötsligt under en lång period och ingen visste vad som skedde. Det vi fick veta i efterhand av en kinesisk kvinna som kunde prata engelska var att regnovädret ställde till det. Trevligt nog var det att kvinnan är mamman till sonen som hade lekt med killarna under i princip hela resan. Efter nästan sju timmar på ett tåg var vi framme i Luoyang där vi blev hämtade och kördes till hotellet.

Nästa dag tog vår guide oss och visade kompisens hitteplats. Hon hade precis som jag lämnats på ett sjukhus. Det kändes likadant som på sjukhuset jag lämnades. Det var obekvämt att gå runt bland alla sjuklingar. Därefter åkte vi till Vita Hästens Tempel. Vi gick förbi dammar med lotusblommor och sköldpaddor, och rikligt med tempel. Kvällen spenderades på hotellrummet där vi tittade på Sveriges åttondelsfinal i Fotbolls-VM i Ryssland. Jag och min kompis är själva fotbollsspelare och har följt turneringen under hela resan. Roligt var också att Sverige senare vann och spelade kvartsfinal.

Andra dagen i Luoyang tillbringades vid Longmengrottorna. Oturligt var att det regnade hela dagen under vår vistelse och vi fick använda paraplyerna för första gången under hela resan. Längs med vägen kunde man se massa statyer som var utskurna ur bergväggen. Ju större hål med inristade statyer, desto rikare var ägaren. På eftermiddagen gick vi till ett köpcentrum. Intressant var att när jag och min kompis gick själva kunde ibland butiksbiträder prata med oss på kinesiska. Vi tänkte själva inte på att de inte visste att vi inte kunde prata kinesiska vilket var ganska stelt. Oftast log vi och såg frågande ut och lämnade dem frågandes.

De två nästkommande dagarna spenderades vid Shaolintemplet, som är berömt för sin kung fu. När vi anlände kollade vi på en kung fu-show som var väldigt coolt. Det som var imponerade var att utövarna var i så olika åldrar. Showen innehöll allt från att knäcka en metallinjal på huvudet och få hål på en ballong genom en glasskiva med en nål. Den roligaste akten var när tre frivilliga från publiken skulle följa rörelser från varsin kung fu utövare. Senare åkte vi till linbana upp till ett berg med fantastisk utsikt. Dagen efter fick vi själva prova kung fu. Det tyckte jag var roligt att prova på, men kanske inte riktigt min framtida karriär. Efter det tog vi tåget till vår sista destination på resan, Xi´an.

   

Den näst sista dagen i Kina åkte vi till Terrakottaarmén. Denna dag var väldigt varm vilket märktes av de flesta. Vi anlände till en souveniraffär där vi fick berättat hur de gjorde lersoldaterna. Sedan vandrade vi vidare till de gigantiska husen där terrakottasoldater var utgrävda. Det var häftigt att en massa statyer som stod i ändlösa rader. Det var också coolt att veta att ingen terrakottasoldat ser ut som någon annan, alla var unika. Därefter åt vi lunch på en restaurang med teceremoni. Vi fick prova olika sorters te och fick höra hur nyttigt det var. Vårt mest gillade te var ett Litchi-te.

Sista dagen i Kina strosade vi runt på gatorna i Xi´an. Vi gick upp på stadsmuren och sedan vandrade vi igenom det muslimska kvarteret. Jag tyckte att det var spännande att se kinesiska muslimer efter alla buddhistiska tempel vi hade besökt. Kvällen avslutades med ett poolbesök och pingis.

Det kändes vemodigt att dagen efter se alla packade bagage och veta att nu var resan slut. Vid början av resan kändes dagarna långa, men på slutet flög de förbi. Jag kände att jag passade in i den kinesiska omgivningen. Det kändes lite som att jag var en av dem nu. Den kinesiska maten passade mig ganska bra och att äta en matigare frukost passar mig bättre. När vi anlände till flygplatsen var det där för sista gången satte våra fötter på kinesisk mark för denna gång. Där sattes punkten på en oförglömlig resa.

 

Skrivet av Nelly Jakobsson

Dela på facebook