Terrakottaarmén i Xian

Xian – Från vaggan till graven

Av Christina Fagerström

Det var en gång en stad som hette Changan. Den låg i mitten av Mittens rike, och gör så alltjämt under namnet Xian. Lager på lager har byggts på den helt rätlinjiga staden, där Klocktornet befinner sig i mitten och världen runt omkring är organiserad i de fyra väderstrecken. Hit sökte sig kamelkaravanerna i århundraden längs Sidenvägen, i ett utvecklat handels- och tanke-utbyte med väst. Än idag kan vi smaka av resultatet i de olika religionernas matkulturer representerade i Xian.

Belägen i floden Weis dalgång, har Xians omgivningar utgjort den kinesiska civilisationens vagga. Här finns såväl heliga berg som ett omfattande kulturarv med ett pärlband av välhållna monument och intressanta, väl disponerade anläggningar och museer. Och liksom Kairo, Athén och Rom är tre av västvärldens säkra kort vad gäller turismindustrin, har Xian samma ambition att dela med sig till alla intresserade av kulturarvet. Är man inte historiskt intresserad, blir man det i Xian. Det kan till och med gå så långt att man börjar läsa arkeologi som undertecknad.

 

Cyklar på Xians stadsmurXian, historiska museet

 

Den utgrävda stenåldersbyn Banpo intill floden Wei visar på ett organiserat samhälle med konstnärligt avancerad keramik redan ca 4500 f Kr. Dvs neolitikum då vi i Norden började gå från jakt&samlande till odling och djurhushållning. Keramiken från Banpo finns utställd i Shaanxi Historiska Museum, där man som besökare gör en djupdykning genom eonerna nära nog bokstavligt. Simmar vi på tidens yta till vardags, sugs vi här sakta ned i en ocean av historia och kan följa de olika konstnärliga uttrycken från keramiken under stenåldern, genom bronsålderns berättande bronskärl, via jade och silver under järnåldern fram till och med Tangdynastin och skulpturerna med bl a himmelsväktare och de välmående hovdamerna i terracotta. Då var Changan Kinas blomstrande huvudstad med två miljoner invånare, hade 50 000 utländska medborgare registrerade med sysslor som handelsmän, diplomater och munkar och välkomnade de fyra stora religioner mellan sina stadsmurar. Siden producerades under Tangdynastin i en aldrig tidigare, eller därefter, skådad mängd över hela landet och transporterades till Changan via Kejsarkanalen för export längs med Sidenvägen.

Samma dalgång som gav näring åt den tidiga kinesiska civilisationen är nu fylld med gamla gravmonument bland jordbruken. Den mest kända tillhör den förste kejsaren Shi Huangdi som dog på 200-talet f Kr, bevakad i rakt östlig riktning av Terracotta-arméerna någon kilometer därifrån.

Längst bort i västlig riktning ligger kejsarinnan Wu Zetians och hennes make kejsar Gaozongs magnifika Qian-monument från 600-talet e Kr. Kejsarinnan Wus anläggning är betydligt större än Qins, utnyttjar naturens egna bergsformationer och kräver en dagsutflykt. Men som ger mycket igen. Breda trappor, långa esplanader och åtskilliga statyer över så märkliga varelser som en struts, leder besökaren vidare uppåt. Från toppen kan man se ut över obebodda vidder av berg och dalar i väst där man kan fantisera om hur Sidenvägen slingrat sig fram.

Han Yang Ling-museet ligger närmare Xian och är en gravkulle under utgrävning där kejsaren några decennier efter Shi Huangdi fått sällskap av en terracotta-armé i dockstorlek. Utställningen är uppdelad i två enheter med en förklarande lokal och gravkullen med depåer av dockarméer och husdjur i tusental under glas.

 

Xian, muslimska kvarterenKlocktornet i Xian

 

Xian är idag en utpräglad kulturstad på drygt sex miljoner invånare, där man värnar om huvudnäringen turism. Kanske framför allt turism av kineserna själva som tar en week-end charter till Xian för att njuta av kulturskatterna såväl som sinnliga njutningar i form av god mat och dryck, underhållning och SPA i alla former. Har man väl trollbundits av de olika tidslagren i regionen Shaanxis stora kulturvarp, är risken stor för återfall. Inte heller Xian byggdes eller avverkas på en dag! Men man kan ta det i portioner, och börja dagen med en muslimsk frukost och avsluta den med en mongolisk hot pot. Hot pot-restaurangernas höga stämning avspeglar sig i de många tålmodigt väntande gästerna som spelar Kina-schack, kollar Internet eller får skorna putsade som del av gästservicen.

De muslimska kvarteren erbjuder inte bara kulinariska överraskningar utan har Kinas största moské och i gränderna intill en oöverträffad bazaar med allt turisten inte trodde att den behövde. Tvärs över den centrala öppna platsen, på andra sidan Klocktornet, finns även det kinesiska konsthantverket i miljöer som verkar vara avsedda för turismen. Originalen kan beundras på de olika museerna, kopiorna köpas i de musieshoperna. Det finns även en antikmarknad i Xian.

Klarar man sig inte förbi dessa uppenbara turistfällor, är det enkelt att ta sig till postkontoret för internationella försändelser. Där kan man, som undertecknad gjort ett par gånger, ladda på postkontoret inhandlade lådor med allt från sidentäcken till folkkonst. Det tar exakt två månader med ”surface mail” till Sverige, som visserligen inte går Sidenvägen men sannolikt är minst lika säker.

 

CHRISTINA FAGERSTRÖM

Christina Fagerström är frilansjournalist inom näringsliv och kultur, med inriktning på arkitektur, park och stadsplanering. Hon besökte Kina första gången 1988, vid firandet av Drakens år. En period återvände hon till Kina och sydöstra Asien regelbundet. 2004 läste hon Kinas historia vid Lunds universitet. Nu har hon även i Kina inriktat sig på arkitektur och trädgårdar som i den kinesiska kulturen hänger samman. 

 

Dela på facebook