Taiwan – kinesisk provins eller självständig stat?

Sverige erkänner inte Taiwan som en självständig stat. Inte många andra länder heller. Här följer några vanliga frågor om relationerna mellan Kina och Taiwan.

 

Varför erkänner vi inte Taiwan?

Det beror på ”ett-Kina-politiken”. Både Taiwan och Kina håller sig till principen att det bara finns ett Kina. Det land som erkänner Taiwan förlorar alltså sina diplomatiska relationer till Kina, och tvärt om. Det har diskuterats i många länder om man ska erkänna Taiwan, men vem vill gå miste om de ekonomiska relationerna till Kina?

 

Men är Taiwan självständigt eller en del av Kina?

Det beror på vem man frågar och hur man definierar självständighet.

Fråga världens länder: Endast 23 av världens länder erkänner Taiwan som en självständig stat – inget europeiskt eller nordamerikanskt land finns bland dessa.

Fråga taiwaneserna: i en stor opinionsundersökning 2006 ville drygt 50 % av folket på Taiwan låta situationen vara som idag. Knappt 4 % ville ha ”självständighet så snart som möjligt”. Skillnaden mellan de som vill röra sig mot självständighet respektive återförening med Kina är ungefär lika stora, 11–12 %.

Fråga kinesiserna: Jag har pratat med många kineser i olika samhällsskikt, och jag har sett nära vänner få mörka ögon bara jag tagit upp frågan om Taiwan är självständigt. Med mycket få undantag har folk varit väldigt säkra på sin sak: Taiwan tillhör Kina. Många har ilsket kritiserat sin regering för att vara för vek i frågan. Det här är den fråga jag har tyckt varit svårast att diskutera på ett konstruktivt sätt i Kina, eftersom den rör upp så starka och aggressiva känslor hos folk i allmänhet.

 

Hur ser de historiska orsakerna ut till dagens situation?

Jiang Jieshi (Chiang Kai-shek) och Mao Zedong (fotot till vänster) var från början arvingar till Sun Yatsen, men blev tidigt fiender och det kinesiska inbördeskriget stod mellan deras partier. Efter 2:a Världskrigets slut drev Mao och kommunisterna Jiang Jieshi och nationalistpartiet Guomindang ut ur Kina. Den 1 oktober 1949 utropade Mao den Kinesiska Folkrepubliken Kina. Guomindang flydde till Taiwan, tog över styret av ön och utropade Taipei till Kinas huvudstad. Maos plan var att ta över Taiwan så snart som möjligt, men planerna grusades av flera orsaker: Koreakriget, stor krigströtthet, enorma behov inom Kina och en amerikansk flotta som placerade sig i Taiwansundet. Mao ansåg att kommunistpartiet var hela Kinas rättmätiga regering, medan Chiang Kai-shek kallade Guomindang för den enda lagliga regeringen för Kina. Båda parter var överens om att det bara fanns ett Kina, och båda kallade sig själva ledare för hela detta Kina. Båda parter var fast beslutna att snarast ta kontrollen över hela Kina.

Guomindang hade den formella makten i Kina när Japans ockupation upphörde 1945, och därför blev det Guomindang som tog säte i FN när det bildades. Fram till 1971 representerade Taiwans regering Kina i FN. Det första land från västvärlden som erkände Maos regeringen i Peking var Sverige, år 1950. De flesta europeiska länder erkände Kina i början av 70-talet, och USA erkände Kina 1979.

 

Vad handlade parlamentsvalen 2008 och 2012 på Taiwan om egentligen?

Det handlade till stor del om relationerna till Kina och ekonomi. Regeringspartiet DDP had fört en självständighetsivrande politik från år 2000 i 8 år, vilket lett till stora spänningar över sundet. DDP målade upp ett stort hot från Kina, medan Guomindang gick till val på att förbättra relationerna över sundet. Dessa spänningar sågs av många som en direkt orsak till de ekonomiska problem som Taiwan hade brottats med. 2008 vann det mer kinavänliga Guomindang både parlamentsvalet och presidentvalet. Ma Ying-jeou, som efter ytterligare en valseger 2012 sitter på Taiwans högsta ämbete, driver Taiwan närmare Kina, om än långsamt.

 

Och framtiden då?

USA har utlovat militärt stöd om Kina skulle invadera ön, men det är egentligen bara ett retoriskt löfte. Kina har alldeles för mycket att förlora på ett militärt ingrepp, och USA skulle inte klara av ett krig till i dagens läge, så just nu verkar ett krig över Taiwan mycket osannolikt.

Möjligen kommer de till sist överens om en uppgörelse som liknar den mellan Kina och Hongkong – ett land, två system. De ekonomiska förbindelserna och den ökande turismen kommer med största sannolikhet leda till ett närmande mellan Kina och Taiwan. I slutet av februari 2008 åkte en enorm kinesisk turistgrupp på nästan 700 personer med båt till Taiwan. De taiwanesiska myndigheterna meddelade resebyråerna på Taiwan att de får böta nästan 40 000 kr per person som inte återvänder till Kina. I slutet av maj samma år reste Guomindangs partiordförande Wu Poh-hsiung till Kina för att träffa Kommunistpartiets ordförande, tillika president Hu Jintao. Mötet var det första sedan inbördeskriget i slutet av 40-talet. Det förhandlades mest om direkta flygförbindelser och ökat ekonomiskt utbyte, och mötet beskrevs av båda parter som lyckat.

Idag reser mängder av kineser över sundet, både affärsmän och turister. I Kina anser folk i allmänhet att Taiwan är en kinesisk provins, medan taiwaneser känner sig som kineser kulturellt, men inte politiskt.

 

Hur agerar Kina i frågan?

I Kina kallas Taiwan för en utbrytarprovins. Ledarna i Peking har gjort klart att man inte tolererar större steg mot formell självständighet. Jag är övertygad om att folkopinionen skulle ställa sig bakom ett militärt ingripande om Taiwan skulle förklara sig självständigt. Kina har vid flera tillfällen provocerat Taiwan genom militärövningar i Taiwansundet. Det har även förekommit ett virtuellt krig, där myndigheters hemsidor blir offer för attacker från båda sidor.

Det finns också lite mer jordnära exempel: För ett par veckor sedan kom nyheten att Lonley Planets guidebok om Kina blivit konfiskerad för att kartan i den inte visade Taiwan som en del av Kina. Tryckeriet i Kina vägrade trycka Marcus Haraldssons bok En linje över Kina, inte för att den innehåller kritiska saker om landet, utan för att Taiwan fattades på kinakartan i boken (ni som köpt boken kan titta efter – nu ligger Taiwan där).

 

Dela på facebook