Potalapalatset i Lhasa, TibetSjön Yamdrok i Tibet

Sju dagar i Tibet

Madelene Segelöv vandrar i Tibet

 

Äntligen

Som jag har längtat! Att resa till Tibet har många år varit en dröm för mig, och nu var det dags. Heinrich Harrer spenderade sju år i Tibet, medan jag hade sju dagar. Inflygningen över Tibet var otroligt vacker. Bland molnen stack de höga snötäckta bergstopparna upp och många turkosa floder och sjöar syntes i det karga landskapet. Ett av mina mål var att prova på vandringen som nu finns med i vår resa Tibet – natur, kultur och nomader.

 

Lhasa

De första tre dagarna stannade jag i Lhasa för att vänja mig vid höjden. Lhasa ligger på ca 3 700 m.ö.h, förhållandevis lågt i jämförelse med många andra delar av Tibet. Jag besökte de klassiska heliga platserna i och runt Lhasa: Dalai Lamas Potalapalats, det heliga Jokangtemplet, Barkhorgatan i gamla delen av Lhasa, Seraklostret med de berömda munkdebatterna och meditationsgrottorna i Drak Yerpa. Det var väldigt spännande att få inblick i Tibets religion och historia.

 

Yamdroksjön

Vi gjorde också en dagsutflykt till den turkosa, heliga sjön Yamdrok. Det är en naturupplevelse utöver det vanliga. När man kommer över bergspasset ligger sjön skimrande turkos med berget Norjing Gang Sang som reser sig  majestätiskt bakom sjön. Vi stannade till och åt picknick vid stranden. En getherde kom förbi och pratade lite med oss innan han gick vidare med sina getter.

 

Jakar med packning i Tibet Kvinna i Tibet

Mot vildmarken

Så var det dags att åka västerut för att starta vandringen vi planerat för. Första natten tältade vi i närheten av ett kloster och på kvällen kom några av munkarna och barn från den intilliggande byn och spelade fotboll med oss. Förutom mitt tält så hade vi även ett matlagningstält och ett toalettält, väldigt lyxigt! Kocken som var med lagade väldigt god mat. Han hade förberett för tre lagade måltider varje dag plus mellanmål efter vägen.

 

Första vandringsdagen

Vi plockade ner tälten och packade våra trogna jakar med allt vi inte skulle behöva under dagen. På de här höjderna är det väldigt skönt att slippa bära sin packning då det är rätt så slitigt ändå med den tunna luften.

De första timmarna gick vi längs en liten å. På båda sidor fanns höga, klippiga berg och solen sken från en klarblå himmel. Det blev snabbt varmt och härligt! Vi mötte några nomadfamiljer som ville bjuda på smörte så vi följde med dem hem. Här bjöds det även på alldeles färsk mjölk från deras jakar. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans, och de bad oss att komma tillbaka snart. Fulla av energi från mejeriprodukterna vandrade vi vidare på dagens andra etapp.

Vi fortsatte ännu en stund längs ån. Framför oss sprang murmeldjur och småsorkar omkring. De dök upp, vädrade och sprang ner i nästa hål. Efter ca fyra timmars vandring var vi framme vid nattens tältplats. Vi hade nu kommit upp på ca 4800 m.ö.h och det var skönt med lite vila.

En nomadkvinna vi mötte övertalade oss att komma hem till henne för att dricka smörte. Den här familjen bodde mycket långt ifrån civilisationen. Ingen el eller andra moderniteter fanns. Det är fascinerande att besöka dessa familjer och få ta del av deras enkla men spännande vardag. Under hela sommarhalvåret bor de i små tält eller stugor och vallar sina jakar högt uppe bland bergen. På kvällen åt vi en god middag och jag fick lära mig ett spel med snäckor som nomaderna ofta spelar där det handlar om att få jakarna till nya betesmarker.   Tibet-gam

Andra vandringsdagen

På natten blev det snöstorm. Min guide Pemba berättade på morgonen för mig att det hade snöat ovanligt mycket i Tibet den här våren och det verkade fortsätta. När jag kom ut ur tältet låg det ca 5 cm pudersnö på marken. In i mattältet och där hade kocken redan börjat laga frukost till oss. Jag fick en varm kopp te i händerna och kände hur jag började tina upp. Efter frukost plockade vi ihop tältlägret och började vandringen uppför det första passet.

Det här var utan tvekan den jobbigaste dagen då två pass på 5 100 m och 5200 m skulle passeras. Som tur är hade vi gott om tid på oss. Stundvis fick jag tvinga mig själv att ta tjugo steg och sedan vila, tjugo till och vila.

Väl uppe på toppen av passet väntade belöningen: det kändes som att jag stod på Världens högsta punkt och ett lyckorus spred sig i kroppen. Jag ropade ut mitt segervrål över de vidsträckta dalarna och bergen; de svarade med absolut tystnad.

Äntligen gick vägen nerför en stund. Skönt, men samtidigt visste jag att ju mer jag gick ner, desto mer uppför till nästa pass. På den här höjden ändrade bergen runt omkring mig färg till rödorange. Här uppe fanns inget annat än sand och grästuvor; inte en buske eller träd så långt ögat kunde nå. Ett stort gäng gamar kom gående uppför berget bredvid mig. Jakmannen berättade att en jak hade dött där för några dagar sen så gamarna var på väg mot ett riktigt skrovmål. Gamar är oerhört vackra fåglar samtidigt som de är oerhört fula. Jag blev full i skratt när jag började tänka på gamarna i Robin Hood med Gamla Bettan.

Det andra passet var inte alls lika jobbigt som det första. Efter totalt ca fyra timmars vandring var vi framme vid lägret. Den här natten tältade vi på 4 900 m.ö.h. precis intill en frusen å. Naturen runt omkring var så otrolig; omöjlig att beskriva i ord och bild. Jag har aldrig känt mig så liten som jag gjorde här uppe bland bergen och heller aldrig så ödmjuk och imponerad över Moder Jords storhet. Jag gick och lade mig med en klump i halsen och en tår i ögat över att naturen kan vara så häpnadsväckande vacker. Det var värt alla umbäranden!

Nomader med jakar på slättlandet Vandring i Tibet bland nomader

Tredje vandringsdagen

Det var en klar och kall natt och när jag vaknade var vattenflaskan intill mig en stor isbit. Det var ca 10 minusgrader och inte alls lockande att krypa ur sovsäcken. Vi åt frukost och packade ihop inför den sista vandringsdagen. Så fort solen kom över bergen värmde den skönt. Snart kunde jag ta av mig till t-shirt.

Dagens vandring var inte alls jobbig, det märktes att jag hade vant mig lite mer vid höjden och det gick mest nerför. Nu började vi se nomadbyar med stora boskapshjordar betande på det lilla gräs som gick att finna. Det här var första dagen som det var lite molnigt. Otroligt häftigt att vara på de här höjderna när det känns som man kan ta på de ulliga molnen och efter att en tanke på sockervadd for igenom mitt huvud försökte jag lite extra hårt att plocka ner dem. Ibland gick vi även rakt igenom molnen, då blev det kallt och väldigt fuktigt i någon minut innan man var ute på andra sidan. Vi träffade på fåraherdar och jakmän, alla lika glada och nyfikna när de såg oss. Det märktes väl att det här inte är en vanlig vandringsled för andra än nomaderna.

Långt framför oss började en by ta form. Vi närmade oss slutet på vandringen, ett nunnekloster som låg i den lilla byn. Väl framme besökte vi nunnorna, som var lite blyga och först knappt ville komma fram för att hälsa. Men efter att överstenunnan kommit fram så kom resten också. Vi blev visade runt i klosterområdet och gjorde en Khora innan det var dags att åka tillbaka till Lhasa.

Äventyret var slut för den här gången. Det var skönt att få komma in på hotellrummet och ta en riktig varm dusch och byta kläder efter vandringsdagarna. På kvällen åt jag en tidig middag och stupade sedan i säng – jag sov nog innan huvudet träffade kudden.   Munkar i Seraklostret, Lhasa

 

Dela på facebook